Effekter av anabola steroider hos styrketränande personer på elitnivå.


Idag tänkte jag skriva om en intressant ny (svensk) studie där man studerar effekter av anabola steroider hos styrketränande personer.

Studien: Effects of Long Term Supplementation of Anabolic Androgen Steroids on Human Skeletal Muscle

Studien ifråga jämför två grupper av styrketränande personer varav ena gruppen använt anabola steroider en längre period och andra gruppen aldrig gjort det. Syftet är att utröna effekter på styrka, muskelmassa och muskelarkitektur på cellnivå.

Ett annat syfte med studien är också att försöka hitta möjliga markörer för att kunna separera ut dopade individer från personer som inte brukat anabola steroider.

Jag ska också inledningsvis poängtera att jag personligen är emot doping och bruk av anabola steroider men det förekommer som bekant hos tränande personer på alla nivåer, från människor som tränar på gymmet för att se snygga ut till elitidrottare.

Den här artikeln ger en detaljerad inblick i effekter av anabola steroider på muskelfunktion, hormonnivåer och andra slags markörer för hälsa.

Inledning:

Det är väl känt att bruk av anabola steroider (AAS) både kan öka styrka och muskelmassa och effekterna förefaller vara dosberoende.

Denna ökning sker dessutom helt utan styrketräning, men blir större med samtida styrketräning. I en studie fick unga friska män antingen testosteron eller placebo i 10 veckor, samtidigt som de antingen styrketränade eller inte tränade. Resultatet visade att testosteron + styrketräning gav störst ökning av muskelmassa och styrka, men att även gruppen som fick testosteron men rullade tummarna också blev större och starkare.

Bhasin, S et al 1996

Det anabola hormonet testosteron både förbättrar muskelfunktion, samt inhiberar fettinlagring. Det ska nämnas att det också finns ett par studier där man inte sett tydliga effekter på förbättrad styrka och muskelmassa, men det beror sannolikt på att studieuppläggen skiljer sig från varandra, med olika doser av AAS, antal studiedeltagare etc.

AAS är vidare kopplat till större motor-neuroner, som är celler som skickar nervsignaler till musklerna om att kontrahera, t ex när vi tränar. Man har också sett att testosteron kan stimulera utsöndringen av kalcium i muskelceller, vilket är essentiellt för muskelkontraktion.

Effekter på motor-neuroner och på kalciumutsöndring i själva muskelcellen hänger sannolikt ihop med effekter på styrka, vid sidan om själva ökningen av muskelmassa i sig.

Anabola steroider kan också ha andra effekter i kroppen, som negativ påverkan på blodfetter, blodtryck, immunförsvar och mental hälsa. Effekterna av AAS är inte endast kopplade till ”positiva” effekter på muskler utan de kan alltså ha negativa hälsoeffekter på en mängd andra sätt.

Man har i tidigare studier också sett att långtidsbruk av anabola steroider leder till skapandet av fler muskelfibrer (hyperplasi). I studien ifråga jämförde man styrkelyftare på elitnivå, som antingen tagit AAS en längre tid eller aldrig provat. Man har också sett att AAS ökar mängden satellitceller i muskler, vilket leder till en ökning av muskelcellkärnor. Denna ökning av cellkärnor är viktig för att musklerna ska kunna fortsätta växa i storlek, då varje cellkärna ”försörjer” ett visst område av muskelfibern med proteinsyntes etc.

Huruvida tränande personer som inte brukar AAS också får fler muskelceller och inte bara större sådana är något som diskuterats. Det finns evidens för att hyperplasi är något som kanske framförallt blir lite tydligare hos personer som styrketränar väldigt hårt och kanske ligger på närmare elitnivå. Men ett problem är också just att man inte alltid vet vilka studiedeltagare som använt AAS och vilka som inte gjort det, vilket gör det svårt att dra direkta slutsatser. Men hyperplasi hos personer som inte brukar anabola steroider utgör med all sannolikhet bara en liten och begränsad del av muskeltillväxt. När det gäller djurstudier har man dock sett att framförallt excentrisk träning leder till hyperplasi.

Intressant nog har tidigare bruk av AAS också visat sig leda till potentiellt förbättrad muskelfunktion flera år efter att man slutat användandet. I en studie på styrkelyftare såg man att de som tidigare tagit anabola steroider, men vid studiens tillfälle varken brukade AAS eller styrketränade/endast tränade lite, hade fortfarande en muskelmassa och mängd muskelcellkärnor som var likvärdiga med icke-dopade styrkelyftare som tränade hårt. Vilket är något man tror gör att de lättare kan komma tillbaka i form om de börjar träna hårt igen, p g a t ex en högre proteinsyntes med just fler cellkärnor.

Sammantaget visar alltså tidigare studier att anabola steroider ökar styrka och muskelmassa och förefaller ha en dos-beroende effekt.

Studien:

Med inledningen ur vägen tänkte jag gå rakt på studien ifråga. Studiens syfte var alltså att hos styrketränande personer utröna effekter av lång tids bruk av anabola steroider avseende muskelfunktion samt olika kroppsliga markörer för hälsa och att jämföra dessa resultat med tränande personer som aldrig brukat anabola steroider.

Studiedeltagare:

Studiedeltagarna utgjordes av sjutton styrketränande personer på elitnivå. Man intervjuade dem för att ta reda på om de brukade anabola steroider, hur mycket de tränade, eventuella sjukdomar osv.

Tio av studiedeltagarna hade använt AAS (dopade) och sju uppgav att de aldrig använt sig av AAS (odopade). De som sade sig vara ”rena” hade skrivit kontrakt med sina styrkelyftsklubbar och svenska styrkelyftförbundet om att aldrig bruka anabola steroider. De hade också regelbundet testats för AAS med negativa resultat.

Det ska nämnas att snittåldern i grupperna skilde sig lite åt där de dopade personerna i snitt var 41 (+/-8) år gamla och de odopade var 29 (+/- 6,2) år gamla.

De dopade hade dopat sig i över fem år och uppgav exakt vilka substanser man använt; en salig blandning av testosteron, testosteron-liknande ämnen (deca-durabolin, dianabol, trenbolon, boldon), samt insulin, efedrin (centralstimulerande) och IGF-1. De dopade befann sig dock i olika ”cykler”, d v s en del använde vid studietillfället olika preparat och en del inte.

Alla studiedeltagarna uppgav att man tränade huvudsakligen högintensiv styrketräning i snitt 4-6 gånger per vecka och hade gjort så i minst 5 år. Den dopade gruppen bestod av en blandning av bodybuilders, strongmen-tävlande och styrkelyftare och den odopade gruppen av endast styrkelyftare (det står ”tyngdlyftare”, ie ”weight lifters” i texten, men man syftar uppenbarligen på ”styrkelyftare”, min anm).

Man tränade också lite olika mellan grupperna där den dopade gruppen både tränade med lägre och högre antal repetitioner och den odopade gruppen nästan enbart körde lägre antal repetitioner. Det är inte särskilt konstigt med tanke på vilken typ av tränande personer som studiegrupperna utgjorde.

Tester:

Muskelstyrka: Alla studiedeltagare fick göra styrketest för knäböj i en specialbyggd smithmaskin som mäter kraftutveckling. Man jämförde också personliga rekord från tävling (raw, d v s utan utrustning) för bänkpress, knäböj och marklyft.

Blodvärden: Man hade inte möjlighet att utföra direkta tester för AAS, så man tog blodprov för att kolla hormonvärden i syfte att kontrollera för doping.

Muskelbiopsi: Man tog muskelbiopsier från framsida lår (vastus lateralis).

Resultat:

Kroppskomposition: Studiedeltagarna i de båda grupperna vägde i snitt ungefär lika mycket; dopade (108 kg) och odopade (110 kg). Tittar vi däremot på kroppskompositionen ser vi att de dopade hade större fettfri massa (89,8 kg) jämfört med de odopade (74,6 kg) samt större mängd fettfri massa i benmusklerna (28,6 kg vs 25,5 kg).

Skillnaden i fettfri massa överlag var inte signifikant, men nästintill (p < 0,06). Oavsett vilket hade man i genomsnitt kring 15 kg mer fettfri massa i den dopade gruppen jämfört med den odopade.

kroppsvikt

Styrka: Styrkeresultaten i de tre stora övningarna bänkpress, marklyft och knäböj var jämförbara mellan studiegrupperna, där dock spannet för bänkpress låg högre bland de dopade.

Vad gäller kraftutveckling såg man hos den odopade gruppen intressant nog högre värden för knäböj i alla variabler som beräknades. Jag kommer in på tänkbara anledningar till det här i diskussionsdelen nedan.

Muskeluppbyggnad: Medelvärdet för muskelfibrer hos den dopade gruppen var större än hos den odopade, dock utan signifikant skillnad (7744 vs 6733 microM^2). Vilket gällde för både de långsammare typ-1 muskelfibrerna och de snabbare typ 2-fibrerna.

Samtidigt skilde sig spannen hos grupperna stort åt, där deltagaren med störst muskelfibrer i den dopade gruppen hade nästan dubbelt så stora muskelfibrer som studiedeltagaren med störst muskelfibrer i den odopade gruppen (16330 vs 8567 microM^2).

För kapillärer (blodkärl som försörjer muskler med blod) sågs ett högre antal kapillärer per muskelfiber i den dopade gruppen, men dessa skillnader försvann när man kontrollerade för storleken på muskelfibrerna. Även för typ-1 muskelfibrer sågs en ökad mängd muskelcellkärnor hos den dopade gruppen, men även här försvann skillnaden när man kontrollerade för storleken på muskelfibern. Med andra ord: en större muskelfiber behöver både bättre blodförsörjning och en högre proteinsyntes.

Det ska dock nämnas att det dopade gruppen hade fler kapillärer sett även till storleken på typ-2 muskelfibrer, jämfört med den odopade gruppen, där skillnaden närmade sig signifikans (p > 0,09). Kanske hade en större mängd studiedeltagare kunnat råda bot på det här.

Det var alltså delvis stora individuella variationer mellan studiedeltagarna.

Nedan ses en tvärsnittsbild för lårmuskeln hos tre olika studiedeltagare; en som använde höga doser AAS (> 2500mg/vecka) (A), en som använde låga doser AAS (<500 mg/vecka) (B) och en som var odopad (C).

Grupp A hade i genomsnitt större muskelfibrer än de två andra grupperna.

AAS

Gruppen (A) som tog störst mängd AAS hade störst genomsnittlig storlek på typ-1 muskelfibrer.

De blå prickarna i bilden ovan är muskelcellkärnor, där de flesta ligger vid muskelfibrernas cellmembran och de små gröna prickarna är kapillärer. De dopade studiedeltagarna hade som jag nämnde ovan fler kapillärer och cellkärnor i sina fibrer (men som sagt såg man inte längre någon skillnad när man kontrollerade för fiberstorlek).

Hormonnivåer och övriga hälsomarkörer: Man såg även en del intressanta effekter på hormonnivåer och fysiologiska markörer för lever- och njurfunktion. Hypofysen är en essentiell del i hormonproduktion och i den dopade gruppen hade nästan alla studiedeltagare värden för FSH (spermieproduktion etc) och LH (stimulerar testosteronsyntes) som låg under normala fysiologiska värden.

studie3

Man såg en störd hypofys-funktion hos den dopade gruppen. Värden som median med högst-lägst värde inom par.

Även avseende levern kan vi ovan se att det fanns studiedeltagare i den dopade gruppen som visade på förhöjda värden för två vanliga markörer för leverfunktion (ALAT/AST), men inga deltagare i den odopade gruppen gjorde det.

Kreatinkinas är potentiellt en markör för muskelskada och medianvärdet låg över normala värden i den dopade gruppen. Man får dock också ha i åtanke att den dopade gruppen också hade avsevärt större muskelmassa än den odopade, vilket direkt kanske spelar in.

Normalvärden för testosteronnivåer brukar gå högre än till 16 nmol/L; det ligger vanligtvis kring som högst 30 nmol/L, så antingen är det ett slarvfel i studien eller kanske ett försök till att relatera nivåerna till studiedeltagarnas ålder. Men det är fortfarande för låga värden. Hur som helst.

Testosteronnivåerna skilde sig mycket åt i den dopade gruppen, med både lägre och högre värden. Medianvärdet låg dock fysiologiskt sett väldigt högt och en studiedeltagare hade även 130 (!) nmol/L i blodet.

AAS och muskelfunktion: Hos den dopade gruppen såg man inom gruppen en signifikant korrelation mellan storlek på AAS-intag och genomsnittlig storlek på muskelfibrer, både typ 1 och typ 2 (ingen graf i studien).

Dock sågs ingen korrelation för dos-respons avseende AAS och personliga rekord i styrkeövningarna. En tydlig trend (p < 0,06) sågs å andra sidan mellan AAS och kraftutveckling (knäböj) (B).

En person i studien stack ut (G) då han tog mycket mer AAS än de andra i den dopade gruppen och tar man bort den personen av statistiska anledningar, ser man också att AAS-dosering korrelerade signifikant med kraftutveckling kontrollerat för storleken på muskelfibrer (D).

Vidare sågs i den dopade gruppen även en korrelation för dos-respons mellan AAS och storlek på både typ 1- och typ 2 muskelfibrer, samt antal kapillärer och cellkärnor i typ-1 muskelfibrer inom den egna gruppen.

Studie4

Sammanfattning:

Sådär ja.

Med tanke på att det är oetiskt att ta ett antal människor och sätta dem på olika doser av anabola steroider i flera år, så är den här typen av studie i nuläget förmodligen det närmaste vi kommer sanningen. Forskarna testade alltså inte direkt för AAS utan det uppskattades via hormonnivåer i blodet.

Det fungerade nog ganska bra, då en störd hypofysfunktion sågs hos flera dopade studiedeltagare vilket är indikativt för tidigare bruk av AAS då kroppens egna produktion kan minska drastiskt p g a feedback-mekanismer (kroppen justerar utsöndring av hormon baserat på nivåer i blodet).

En första slutsats som är lätt att dra är att den dopade gruppen hade en högre andel muskelmassa, kapillärdensitet och antal muskelkärnor än den odopade, trots jämförbara styrkeprestationer i basövningar. Men som jag också nämnde ovan i texten så var skillnaderna mellan grupperna för antal kapillärer och cellkärnor inte längre signifikant när man kontrollerade för storleken på muskelfibrerna.

Det krävs helt enkelt mer blod och cellkärnor i en större muskelfiber.

Den dopade gruppen var alltså muskulösare än den odopade trots likvärdig styrka. Som jag nämnde ovan skilde sig dock det övre spannet åt mellan grupperna för bänkpress, där enstaka studiedeltagare i den dopade gruppen låg markant högre än i den odopade (320 vs 230 kg). Överlag var det också stora individuella skillnader i styrkeövningarna.

Det här visar ju också tydligt problemet med få antal studiedeltagare i studier; det blir en större variation och enstaka personer som t ex en person i den dopade gruppen kan sticka ut rejält från andra studiedeltagare (vilket dock kontrollerades för), vilket påverkar statistiska beräkningar. Det blir ju givetvis också svårare att få fram tillförlitliga resultat med få studiedeltagare då man inte vet i vilken utsträckning de representerar en typisk person. Med fler personer blir resultaten därför tillförlitligare. Nu finns det ju redan mycket forskning på området som man kan jämföra resultatet med i det här fallet, men det är bra att hålla ovanstående i åtanke.

Hos den dopade gruppen sågs alltså negativa effekter på hypofysfunktion (LH/FHS) och andra värden som ALAT/AST (lever) var också förhöjda hos en del deltagare i den dopade gruppen men inte den odopade. Skillnaden i värden i den dopade gruppen beror rimligtvis till stor del på dosering av AAS.

Studiens författare skriver också att det här är den första studien där man i ”det verkliga livet” hos AAS-brukande elittränande personer sett dosberoende effekter för AAS och kraftutveckling (knäböj), vilket styrker tidigare rön om just dosberoende effekter av AAS på styrka.

En intressant iakttagelse är också att skillnaden i storlek på muskelfibrer inte skilde sig signifikant mellan den dopade och odopade gruppen. Spannet var dock markant större i den dopade gruppen. Studiens författare drar i alla fall slutsatsen att den större muskelmassan delvis beror på hyperplasi, d v s skapandet av fler muskelfibrer.

En viss ökning av hyperplasi lär definitivt finnas i AAS-gruppen jämfört med den odopade (i den här kontexten fler men inte större muskelfibrer för att förklara skillnaden i muskelmassa), men samtidigt var det som sagt stor skillnad i spannet avseende storlek på muskelfibrer mellan individuella deltagare och studiegrupper.

Med fler studiedeltagare hade vi kanske sett en tydligare skillnad.

En intressant sak är också att man i den här studien såg en ökad mängd kapillärer i muskelfibrer hos den dopade gruppen. Man nämner i diskussiondelen att ökad kapillärisering i t ex en tidigare studie inte setts efter testosteronsupplementering under 20 veckor, vilket alltså är något som kanske kan tillskrivas en längre tids bruk av AAS. Eftersom att blodet färdas genom kapillärer och för med sig syre kan det här också tänkas leda till ökad uthållighet i muskler hos personer som dopat sig över lång tid.

Som jag nämnde tidigare hade den odopade gruppen också högre kraftutveckling i knäböj i genomsnitt än den dopade gruppen. Men en viktig sak att notera här är att skillnaden mellan studiedeltagare och spannet inom särskilt den dopade gruppen återigen var stort.

Vilket leder vidare till en stor confounder som är just att vi inte vet vem i den dopade gruppen som just vid studietillfället var i en AAS-cykel, eller vilka mängder man brukade. Vad man uppgav var vad man använt de senaste åren (<5 och >5 år). Väldigt synd kan jag tycka att man inte på något vänster kunde testa studiedeltagarna noggrannare, men då kvarstår ju fortfarande faktumet att vi ändå inte vet hur deras långtidsbruk ser ut mer än vad man uppger muntligt.

Alltså får man ha i åtanke att resultaten i den här studien alltså både kan bero på akuta effekter av AAS, samt långtida och dessa blandas ofrånkomligt ihop. Det här reflekteras med all sannolikhet i många uppmätta variabler i den här studien och det viktigaste att komma ihåg är att ovanstående troligtvis är en delförklaring till de stora skillnader som sågs för flera värden (ie värden för Testosteron från 3,8 till 130 nmol/L etc i den dopade gruppen, effekter på styrka mellan grupperna etc).

Slutligen skilde sig studiegrupperna åt på två tydliga sätt, vilket också kan tänkas förklara en del skillnader i resultaten. Den odopade gruppen var yngre och bestod av endast styrkelyftare och den dopade gruppen äldre och bestod även av bodybuilders och strongmen, vilket t ex kan vara en delförklaring till att den odopade gruppen hade högre kraftuveckling i knäböj, en övning som är specifik just för styrkelyft som sport. Bodybuilders speciellt och kanske även strongmen.tränar och specialiserar sig eventuellt inte på knäböj som övning i samma utsträckning.

Dessutom kanske åldern delvis tog ut sin rätt i den dopade gruppen som ett resultat av lång tids styrketräning; lederna kanske trilskades, lite värk här och där osv. Det vet vi inget om men det är en aspekt att ha i åtanke när det kommer till kraftutveckling och styrka. I övrigt är det dock så att man kan utveckla och bevara en hög styrka ganska långt upp i åldern.

Den dopade gruppen körde också delvis högre repetitioner i sin styrketräning vilket kanske på elitnivå kan tänkas förklara en del skillnader i muskelmassa mellan grupperna, då den odopade styrkelyftsgruppen endast uppgav sig träna med lågt antal repetitioner. Traditionellt anses repetitionsintervall kring 6-12 reps vara optimalt för utveckling av större muskelmassa men man har också sett ökningar av lägre repetitionsintervall. Men det är värt att ha i åtanke hur som haver.

Man måste också nämna gener och individuella förutsättningar när det gäller muskelstyrka. En person som till exempel vunnit det genetiska lotteriet, äter anabola steroider, är motiverad och håller sig skadefri har goda chanser att nå absoluta toppen vad gäller maximal styrkeutveckling. Med det menar jag att det alltså givetvis finns fler faktorer än endast AAS för styrkeprestation, fastän AAS ger med all sannolikhet ger god hjälp på traven; man såg i studien ifråga en signifikant positiv dos-beroende korreleration mellan AAS och kraftutveckling inom den dopade gruppen.

Det var allt för idag.

Annonser

2 responses to “Effekter av anabola steroider hos styrketränande personer på elitnivå.

  1. Pingback: Testosteron – viktigt för starka personer | Träning och nutrition·

  2. Pingback: Är sojaprotein dåligt för muskeluppbyggnad och styrka? | Träning och nutrition·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s