BDNF; ett protein med oanade egenskaper.


Idag tänkte jag skriva en artikel på ett ämne jag haft i tankarna ett bra tag. Det handlar om proteinet BDNF (brain-derived neurotrophic factor), som både är intimt implikerat i kognitiv och mental hälsa, men på sistone också visat sig påverka metabolism på helkroppsnivå.

Inledning:

Proteinet BDNF har gått från att först vara implikerat som tillväxtfaktor för neuroner (nervceller) i hjärnan-  och som man tror är en viktig del de positiva effekter som  träning har på hjärnhälsa (inklusive mental hälsa) (1):

”The protein encoded by this gene is a member of the nerve growth factor family. It is induced by cortical neurons, and is necessary for survival of striatal neurons in the brain. Expression of this gene is reduced in both Alzheimer’s and Huntington disease patients. This gene may play a role in the regulation of stress response and in the biology of mood disorders. Multiple transcript variants encoding distinct isoforms have been described for this gene.”

…till att visa sig påverka kroppsliga processer relaterat till träning och fasta på helkroppsnivå (2).  Jag återkommer mer till det här nedan i texten.

Det växer fram en bild av ett protein som är en sk ”master regulator”, tillsammans med andra aktörer involverade i adaptioner till träning (och fasta) som nutrientsensorerna, tillika proteinkomplexen AMPK (AMP-activated protein kinase) och mTOR (mammalian target of rapamycin). Samtliga påverkas alltså av akuta skillnader i energitillgänglighet och reglerar fysiologiska processer i kroppen avseende metabolism.

AMPK är den katabola nutrientsensorn och mTOR den anabola, men det är inte riktigt så svart/vitt (det är det sällan i kroppen); AMPK samverkar också med mTOR där t ex vissa isoformer (olika varianter av AMPK-genen) t ex ökar näringsupptag och fettkatabolism vid/efter träning men inte inhiberar anabola processer stimulerade av mTOR. Jag har skrivit
mer om dessa två aktörer i tidigare artiklar på bloggen.

Bakgrund:

Proteinet NGF (nerve growth factor beskrevs första gången på 50-talet och visade sig öka överlevnad och stimulera tillväxt hos hjärnceller; sympatiska och sensoriska neuroner. Decennier senare, 1982, såg man att en släkting i familjen ”neurotrophic growth factors” (som verkar som beskrivits ovan för NGF på hjärnceller), BDNF (brain-derived neurotrophic factor), också höll hjärnceller vid liv. Man har sedermera också upptäckt ett gäng andra tillväxtfaktorer för neuroner, som jag inte går in på närmare här. Dessa har specifika roller för neuroner i olika delar av CNS (3).

BDNF skapas från BDNF-genen som BDNF-mRNA (enzymet ”polymeras” transkriberar den genetiska koden för en viss sekvens nukleotider i DNA, ie en ”gen” vid proteinsyntes och ut från cellkärnan kommer mRNA (eller ”ritningen” för en gen) som sedan genom translation blir till ett färdigt protein med hjälp av tRNA (och rRNA) som sätter ihop aminosyror i cellen till långa kedjor enligt ”ritningen” som mRNA är på hur proteinet ska se ut. BDNF konverteras dock efter sin mRNA-form till pro-BDNF i sarkoplasmiska retikulumet och vidare till m-BDNF (den mogna, slutgiltiga formen) i golgi-apparaten (2).

Hur verkar då BDNF biologiskt? Det här blir lite tekniskt, men jag försöker ta det någorlunda lättbegripligt.

Nervceller kommunicerar via aktionspotentialer som är elektriska signaler som skickas vidare genom nervsystemet. Celler har en såkallad ”resting membrane potential” som är skillnaden i laddning mellan inuti cellen och utanför cellen, som är på ungefär -70 mV. När det sker skillnader i cellens gradient i den här aspekten, d v s när skillnaden i elektrisk laddning mellan innan- och utanför cellen minskar med en viss mängd (kring 15-20 mV från basläget) sker en allt-eller inget reaktion, där natriumjon-kanaler öppnas i cellens membran, natrium glider in i cellen, som får mindre negativ laddning; i grundläget är laddningen mer negativ inuti cellen än utanför och cellmembranet ”de-polariseras” (laddningen minskar mellan innan-och utanför cellen kort och gott).  Det här ger en elektrisk signal (aktionspotential) som skickas vidare till nästa cell (10).

I ”vilande” stadie hålls den här skillnaden i laddning aktivt igång av enzymet Na+/Ka+-ATPase (Natrium/kalium-pumpen), som aktivt pumpar ut tre stycken natrium från cellen för varje två kalium som kommer in i cellen (vilket alltså leder till att det är en mer negativ laddning inuti cellen än utanför i viloläget). Kaliumkanalerna är öppna i vilostadiet men natriumkanalerna är stängda.  När en aktionspotential skett, återbalanserar cellen viloladdningen genom att stänga natriumkanaler och snabbt har ett basalt läge uppstått igen via natrium-kaliumpumpen (10).

Mellan två hjärnceller (neuroner) finns en synapsklyfta där vesiklar (”behållare” för enkelhets skull) i den presynaptiska terminalen (ändan på nervcellen innan synapsklyftan) är packade med neurotransmittorer, beroende på typ av neuron; acetylkolin, noradrenalin, adrenalin, dopamin, glutamat etc.

När aktionspotentialen når den pre-synaptiska terminalen i fallet med BDNF, öppnas natrium-jonkanaler upp vilket gör att Na+ glider in i cellen (från synapsklyftan) och depolariserar cellmembranet (minskar laddningen mellan utan- och innanför). Det i sin tur leder till att ”voltage-gated” kalciumjonkanaler (jonkanaler som agerar vid förändringar av laddning) öppnas upp och kalcium utsöndras in i den presynaptiska terminalen. Vi är alltså hela tiden i cellen innan synapsklyftan nu. Kalcium-insöndringen leder till att neurotransmittorer (i vesiklarna, minns ni?) skickas ut i synapsklyftan via exocytos (glutamat i fallet BDNF).

Glutamat binder till AMPA- och NMDA-receptorer på det post-synaptiska cellmembranet, cellen efter synapsklyftan. Det här leder till att natrium-(och kalciumjonkanaler) öppnas upp i det post-synaptiska cellmembranet och mottagarcellens membran depolariseras. Kalcium aktiverar vidare proteinet CaMk (calmodulin-dependent protein kinase), som i sin tur aktiverar transkriptionsfaktorerna (transkription/transkribering, kommer ni ihåg?) CREB (cAMP responsive element binding protein) och NF-kB, som ”sätter” på BDNF-genen genom att stimulera transkriptionen av den samma via polymeras (som jag beskrev ovan).

En intressant aspekt av den biologiska BDNF-kedjan är att proteinet (som skapas i den post-synaptiska neuronen (enligt stycket ovan) binder till den pre-synaptiska cellen som stimulerade mottagarcellen att skapa BDNF i första taget, för att antingen stärka eller försvaga vidare nervöverföring (kallas ”retrograde signal” (11). Efter att den mogna formen av BDNF skapats (som jag beskrev tidigare), binder den alltså till sin receptor, TrkB, på det pre-synaptiska cellmembranet vilket leder till vidare signalering och uttryck av gener intimt involverade i neuroplasticitet och som hjälper neuroner överleva.

Slutligen påverkar BDNF också vidare signalering genom att modulera membranexcitabilitet och ökar mängden neurotransmittorer i den pre-synaptiska cellen vilket gör att en starkare kommande signalering kan ske lättare.

Här är en bild som illustrerar precis det här för en lite lättare överblick.

BDNFbild

(Mattson, MP, Marosi, K. 2013)

Vidare studier på BDNF har visat att proteinet har en essentiell roll i utvecklingen, underhållet  och plasticiteten (förmågan för hjärnan att skapa nya nervkopplingar) hos både det centrala (CNS) och perifera nervsystemet (4). BDNF hjälper stamceller att differentiera (”specialisera” sig) till neuroner och hjälper att forma nervsystemet genom att stimulera skapandet av synapser mellan neuroner, vid sidan om att som nämnts hålla nervceller vid liv. Man har också sett att BDNF kan minska matintag i djurstudier och mutationer hos BDNF-genen har hos människor visat sig korrelera med olika typer av fetma (5).

Hjärnan är vårt mest energikrävande organ och tycker om glukos och ketoner. BDNF kan intressant nog öka ATP-produktionen (energiproduktionen) i hjärnans celler på flera olika sätt;

1) Ökat glukosupptag till hjärnan via ökat uttryck av proteinet GLUT 3 (som reglerar glukosupptag i neuroner), samt ett ökat upptag av aminosyror och proteinsyntes vid Na+-jonkanaler.

2) BDNF uppreglerar PGC-1a som är den huvudsakliga aktören vad gäller biogenes av mitokondrier (skapandet av fler mitokondrier), som är cellernas energiskapande organeller (citronsyracykel/elektrontransportkedja).

3) BDNF kan vidare via mekanismer (FOXO-protein) skydda mitokondrier mot skada och öka effektiviteten i elektrontransportkedjan hos mitokondrier i synapser. Samt öka hur effektivt ketonkroppar används som energi.

Effekter av BDNF i hjärnan:

BDNF återfinns föga förvånande också i hypothalamus, som är ett väldigt viktigt område relaterat till den mesta information vår hjärna får från andra delar av kroppen (hunger, kroppstemperatur, hormonella effekter, nervkopplingar från andra delar av hjärnan etc), miljö (ljus/mörker osv) och som reglerar ovanstående områden.

Vad gäller hunger så signalerar neurotrophinerna (inklusive BDNF) i just de delar av hjärnan där signaler om hunger och mättnad färdas och registreras (t ex hypothalamus) och i råttstudier minskar BDNF både hunger och ökar ämnesomsättning, samt blockerar hungershormonet NPY. BDNF är alltså aktivt och utvecklar och modulerar dessa nervkopplingar (12).

BDNF är som jag nämnde ovan också implikerat i kognitiva funktioner och en del effekten av träning på just hjärnhälsa har visat sig regleras av BDNF och effekter i hippocampus, där man i studier på gnagare sett att den gynnsamma effekten på kognition efter träning inte uppstod när man blockerade BDNF i deras hjärna (kommer mer in på det nedan i stycket om BDNF och träning) (6).

När det gäller mental hälsa förefaller BDNF också vara starkt implikerat i en mängd olika psykiatriska sjukdomar; alltifrån depression, ångest till schizofreni men även sjukdomar av mer neurologisk karaktär som Alzheimers och MS. Man har bland annat sett att nivåerna av pro-BDNF och mBDNF är minskade i för-klinisk Alzheimers (9).

Tillväxtfaktorerna (som BDNF) tror man har en gynnsam effekt i hjärnan och pro-inflammatoriska cytokiner (signaleringsmolekyler) en ogynnsam, där dessa två grupper på många sätt kan sägas aktivt motverka varandra där tillväxtfaktorerna stimulerar neurogenes- och plasticitet i hippocampus, kan pro-inflammatoriska cytokiner kan ha motsatta effekter på plasticitet och leda till celldöd (7):

In particular, whereas certain key growth factors such as brain-derived neurotrophic factor (BDNF) have pro-neuroplastic and neuroprotective actions, pro-inflammatory stimuli (particularly certain cytokines) exert predominantly anti-neuroplastic and pro-death effects.

This relationship appears to hold across a range of central conditions, including major depression, anxiety disorders, Parkinson’s disease (PD), Alzheimer’s disease (AD), multiple sclerosis (MS), and traumatic brain injuries. Immune-based strategies aimed at limiting the actions of pro-inflammatory factors and/or stimulating those of key growth factors may therefore hold particular promise for treating chronic brain disease.”

(Hayley, S. Litteljohn, D 2013)

Överhuvudtaget har BDNF-hypotesen vad gäller vanliga psykiatriska diagnoser som depression starkt vunnit mark på senare år och man har också sett att anti-depressiva mediciner ökar nivåer av BDNF i hjärnan, dels genom att minska kraftigt förhöjda kortisolnivåer (som i för höga nivåer kan inhibera produktionen av BDNF; för låga är för övrigt inte heller bra) men även genom att höja BDNF i sig. Det finns även mutationer av BDNF-genen som visat sig eventuellt kunna öka risken för depression (8).

The evidence implicating BDNF in the pathogenesis of depression is convincing, with several lines of research supporting the BDNF hypothesis of depression. Furthermore, the Val66Met polymorphism within the gene encoding BDNF may confer susceptibly to depression both directly and through interactions with stress.

(Kimpton, J. 2012)

Det finns också rön om att musik och intellektuell stimulering kan öka nivåerna av BDNF.

BDNF och effekter på insulin, glukosmetabolism och fettoxidation:

Man trodde som sagt tidigare att BDNF huvudsakligen signalerade och hade effekter i nervsystemet hos däggdjur, men det har på senare tid visat sig att BDNF vid sidan om att signalera i CNS och perifera nervsystemet även återfinns i skelettmuskulatur,  hjärta,  fettvävnad och lever. BDNF förefaller alltså ha en långt större effekt än man trott på fysiologiska processer i kroppen som ett svar på akuta sänkningar av energi (träning/fasta) (2).

Möss, hos vilka man tagit bort BDNF-genen blir feta och man ser ökade nivåer av leptin, insulin, glukos och kolesterol i blodet. När man ger råttor BDNF in i hjärnan ser man också hur blodsockret sjunker och ämnesomsättningen ökar; mekanismen tycks vara att BDNF ökar fosforyleringen (aktiveringen) av insulin-receptorn i levern (PI3K > Akt > GLUT), något som setts hos möss med diabetes (2). Det leder till att glukosupptaget ökar i levern.

BDNF påverkar också själva cellerna i bukspottskörteln (som utsöndrar insulin till blodbanan), där BDNF ökar insulinproduktionen och BDNF ökar vidare också insulinkänsligheten i skelettmuskulatur. Samtidigt ses en väntad minskning av glukagon. BDNF ökar också glukosupptaget i hjärtat (2).

BDNF har också visat sig öka fosforyleringen av AMPK och vidare ökad fettoxidation i skelettmuskulatur. Hos gnagare har man också sett en viktig roll för BDNF i brun fettvävnad, där BDNF ökar aktiviteten av proteinet UCP-1 (”un-coupling protein”) som kopplar bort ATP-produktion till förmån för värmeutveckling (2).

BDNF har också visat sig kunna öka omvandlingen från vit fettvävnad till brun fettvävnad i djurstudier via sympatisk stimulering. Hur relevant brun fettvävnad är hos människor tvistas det fortfarande om, men det har på sistone visat sig troligtvis vara intressant (19).

BDNF-signalering vid träning och fasta:

I en ny studie från november i år (2013) har man också fått en delförklaring till hur träning gör att nivåerna av BDNF stiger i hjärnan. FNDC, ett muskelprotein som är nyligen identifierat, ökar vid träning och omvandlas till irisin i levern. Förhöjda nivåer av irisin i blodet korrelerar med  ökat genuttryck för BDNF i hjärnan. FNDC uttrycks också i hjärnan och PGC-1alpha (peroxisome profilerator activated receptor gamma co-factor 1 alpha; kul namn, jag vet) är också relevant i sammanhanget då man sett att PGC-1alpha är nödvändigt för att nivåerna av FNDC ska öka i muskler vid träning och samma sak har nu setts i nervceller hos möss, d v s i hjärnan (13).

Och intressant nog fosforylerar den katabola nutrientsensorn AMPK som bekant PGC-1a (som reglerar mitokondie-biogenes) och AMPK ökar vid träning när ATP-nivåerna faller (14).

Det är dock inte helt utrönat hur hela kedjan går till i detalj då man saknar en viktig bit. Man har sett att ett ökat uttryck av FNDC-proteinet i levern ökar BDNF i hjärnan och en nedbrytningsprodukt av FNDC är irisin, men när man tillsatte irisin till nervceller in vitro ökade inte BDNF, vilket ger vid handen att det finns fler nedbrytningsprodukter av FNDC som är relevanta; något man kallar för ”exercise factor” i nuläget, d v s en ännu upptäckt ämne. Men det lär inte dröja länge förräns det uppdagas. Väldigt intressant hur som helst (15).

Man har sett att kognitiv funktion förbättras vid både konditionsträning och intermittent fasta och som jag nämnt tidigare i artikeln är BDNF en av delarna som modulerar kognitiv funktion (tillsammans med effekter på neurotransmittorer, ökade mängder syre i hjärnan etc). Dessa effekter har noterats hos både djur och människor (2,18).

Vid sidan om effekter av träning och fasta på BDNF finns det också rön om att ett akut energiunderskott i sig kan verka anxiolytiskt (minska ångest) i djurstudier. Det tror man kan bero både på effekter på BDNF (kalorirestriktion och fasta är för övrigt i många avseenden väldigt lika varandra, beroende på storleken på kalorirestriktionen. Läs mer i min artikel om fasta och kalorirestriktion här om du vill.) men också effekter av ketonkroppar (2).

Ska också för övrigt sägas att man hos kvinnliga råttor sett en ökad stress vid fasta och ökad storlek på binjurar (som utsöndrar stresshormonet kortisol), så det är inte nödvändigtvis optimalt för kvinnor (i alla fall hos gnagar-damer). Men det lämnar vi därhän, nu.

BDNF och dygnsrytm:

Man har i äldre studier på råttor sett att nivåer av BDNF i SCN (supraschiasmatic nucleus; vår huvud-”klocka” i hypothalamus som reglerar dygnsrytm), varierar i takt med dygnets förändringar (16). På senare tid har det också blivit mer klart att dygnsrytm sannolikt är en väldigt viktig del vad gäller kroppsvikt och metabol hälsa (som i att vi människor i regel bör äta på dagtid och inte nattetid) (2, 17). Det här krånglas dock till av att vi även har perifera klockor i olika organ i kroppen som uppreglerar enzymaktivitet etc när vi vanligtvis äter, oavsett SCN, som vidare påverkar hur väl vi tar hand om maten metabolt.

Kort sagt, ät när du brukar, din kropp mår bättre av det. Men är lite av ett sidospår som inte riktigt hör till den här artikeln.

BDNF och hjärtat:

Sympatisk aktivering i nervsystemet ökar pulsen och blodtrycket, medan parasympatisk aktivering minskar de samma. Nervsystemet innerverar (är kopplat till) nämligen hjärtat. Kalorirestriktion och träning (särskilt konditionsträning) ökar parasympatisk dominans i vila (dock är det inte så att antingen SNS eller PNS är ”påslaget” vid en given tidpunkt; de är aktiva i olika grad vid olika tillfällen och påverkar signalering i nervsystemet och effekt på kroppen genom innervering). Övervikt, kaloriöverskott och stillasittande ökar sympatisk aktivering i vila (2).

Det förefaller som att det BDNF via signalering i det autonoma nervsystemet (SNS/PNS) modulerar hjärtrytm (via acetylkolin), i alla fall i provrörsstudier. Det finns även rön om att hjärt-frekvensvariabiliteten påverkas gynnsamt. Man har också sett att råttor som får äta ett kaloriunderskott eller fastas kroniskt uppvisar gynnsamma effekter på hjärtat, sett till ovan nämnda variabler, jämfört med råttor som äter fritt, ad libitum (2).

Hur ”kul” ett stort kaloriunderskott är för människor i längden kan ju verkligen diskuteras. Oavsett vilket lär vi ju inte överleva livet så att säga så frågan är ju vart man ska lägga krutet och hur man ska balansera upp hälsa och livskvalitet.

Slutligen är BDNF som jag varit inne lite på tidigare, också implikerat i många neurologiska sjukdomar, som Alzheimers, Huntington’s etc, vid sidan om psykiatriska sjukdomar (som i sig också på många sätt kan anses delvis neurologiska). Men det får inte plats i den här artikeln, för jag tänkte avsluta den här innan jag blir för långrandig.

Slutord:

Det är som sagt svårt att avgränsa artiklar av den här typen som berör enormt många närliggande områden; insulin, glukos, energiomsättning i neuroner, cellmetabolism i allmänhet, träning, sjukdomar, hjärtat osv. Kroppen är som bekant väldigt komplicerad och en grundläggande genomgång av alla dessa områden skulle kräva hur många sidor som helst; något som skulle ta mig veckor att skriva och som ingen skulle orka läsa i praktiken. Men jag hoppas i alla fall att ni fått en ökad förståelse för ett viktigt protein, BDNF, som vid sidan om  signalering i princip överallt i nervsystemet även påverkar insulinproduktion, reglerar glukosmetabolism, är involverat i dygnsrytm och troligtvis påverkar hjärtat gynnsamt.

Det är också fascinerande hur otroligt kopplad hjärnan är med resten av kroppen. BDNF växer fram som en essentiell del av hur kroppen orkestrerar fysiologiska reaktioner som ett resultat av akut energibrist vid träning och fasta (som jag varit inne på påverkar även andra saker som t ex anti-depressiva mediciner BDNF etc).

Allt tyder på att BDNF håller hjärnan frisk och är ytterligare en anledning att träna och även träna konditionsträning då och då. Andra saker som jag spontant börjar fundera på i sammanhanget är träningstillskott som modulerar neurotransmittorer (typ BCAA, som jag skrivit mer om här) och effekter på kognition och om dessa involverar BDNF. Det skulle spontant också vara intressant att se huruvida det finns skillnader i kognition och mentalt mående hos huvudsakliga konditionstränande och styrketränande personer och var i så fall en gynnsam gräns för konditionsträning kan tänkas gå för effekter på BDNF.

Man vet t ex att BCAA-tillskott kan påverka serotonin- och dopaminnivåer och rent teoretiskt kan en högproteinkost också vara problematisk hos en del individer sett till serotoninsyntes, då mängden BCAA, fenylalanin och tyrosin med lätthet konkurrerar ut trypofan i väldigt proteinrika måltider (som inte samtidigt är väldigt kolhydratsrika, gärna med snabba sådana). Nu är inte serotonin en absolut markör för vara eller inte vara för t ex en depression (kanske är BDNF-hypotesen långt viktigare), men en del människor förefaller ha en känslighet mot en sänkning av serotonin p g a genmutationer etc, som kan påverka olika delar i kedjan av serotoninsyntes. En tanke bara såhär på slutet.

Det sista ordet är garanterat inte sagt kring BDNF, då mycket av dessa rön och studier är relativt nya och det är ett område som är långt ifrån uttömt. Men det gör det också spännande, då det delvis blir cutting-edge forskning.

En del av det jag citerat är djurstudier, något jag försökt vara tydlig med. Men det betyder inte att det är ”oviktigt”, tvärtom. Vi har väldigt mycket gemensamt med t ex råttor och möss genetiskt. Men ibland blir forskare lite för ivriga med djurstudier, för att de vill lappa ihop teoribyggen. Vilket inte betyder att de har fel, men att det inte automatiskt går att överföra resultat från djur till människor, eller från provrörsförsök på celler från djur. En brasklapp såhär på slutet.

Trevlig helg.

Referenser:

1. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/gene/627

2. Mattson, MP. Marosi, K. BDNF mediates adaptive brain and body responses to energetic challenges.  http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24361004

3. Binder, DK. Scharfman HE. Brain-derived Neurotrophic Factor. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2504526/

4. Chao, MV et al. Neurotrophin signalling in health and disease. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16411893

5. LeBrun B, et al. Brain-derived neurotrophic factor (BDNF) and food intake regulation: a minireview. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16632412

6. Vaynman, S et al. Hippocampal BDNF mediates the efficacy of exercise on synaptic plasticity and cognition. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15548201

7. Hayley, S. Litteljohn, D. Neuroplasticity and the next wave of antidepressant strategies. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3834236/

8. Kimpton, J. The brain derived neurotrophic factor and influences of stress in depression. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22945215

9. Peng, S. et al. Precursor form of brain-derived neurotrophic factor and mature brain-derived neurotrophic factor are decreased in the pre-clinical stages of Alzheimer’s disease. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15935057

10. Psysiology of sport and exercise (2004). J.H Wilmore, D.L Costill.

11. Yang, F. et al. Pro-BDNF–induced synaptic depression and retraction at developing neuromuscular synapses. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19451278

12. Fargali, S et al. Role of Neurotrophins in the Development and Function of Neural Circuits that Regulate Energy Homeostasis. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3480664/

13. C.D Wrann, et al. Exercise Induces Hippocampal BDNF through a PGC-1α/FNDC5 Pathway. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S155041311300377X

14. C. Carles, J. Auwerx. PGC-1alpha, SIRT1 and AMPK, an energy sensing network that controls energy expenditure. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3627054/

15.  Xu, B. BDNF (I)rising from Exercise. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1550413113004208

16. Liang, FQ. Circadian rhythm of brain-derived neurotrophic factor in the rat suprachiasmatic nucleus. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9533401

17. Eckel-Mahan, K. Sassone-Corsi P. Metabolism and the circadian clock converge. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23303907

18. E.W, Griffin et al. Aerobic exercise improves hippocampal function and increases BDNF in the serum of young adult males. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21722657

19. Yoneshiro, T et al. Recruited brown adipose tissue as an antiobesity agent in humans.http://www.jci.org/articles/view/67803

Annonser

3 responses to “BDNF; ett protein med oanade egenskaper.

  1. Pingback: Effekter på muskelhypertrofi av koncentrisk och excentrisk styrketräning. | Träning och nutrition·

  2. Pingback: Träning, EPOC och energiförbrukning efter styrketräning. | Träning och nutrition·

  3. Pingback: Olika sätt att öka prestation och motivation vid träning | Träning och nutrition·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s